Cookies ‘n’ Beans nya skiva Beg, borrow and steal

I våras kom Cookies ‘n’ Beans nya skiva Beg, borrow and steal. Väl värd all väntan!

Först och främst så måste jag säga att det är en väldigt ärlig och genuin skiva. Det är ett äkta ljud med riktiga instrument och tre fantastiska röster. Ljudbilden är klar och ren med en härlig mix av instrument där varje instrument får den plats det behöver. Låter inte det minsta producerat och lappat utan rått och äkta precis som det ska vara! Ibland tänker jag mig ljudbilden som ett vågigt hav där vissa vågor är lite högre och större än andra och vissa har lite skum upp på toppen precis så är bra musik. T ex när man klämmer in en lite mandolin någonstans som får en stund i rampljuset.

Låtarna är väldigt starka, mina tre personliga favoriter är nog It’s AlrightDon’t Walk Out That Door och I Just Don’t Have The Heart.

It’s Alright har en härlig rå lite annorlunda ljudbild med något som låter som skramlande kastruller och glad sång. En perfekt inledning.

Jag måste nämna titelspåret också när jag ändå håller på Beg, Borrow & Steal innehåller ett ljud som närmast kan liknas vid en psykedelisk gitarr som är helt fantastiskt.

Min absoluta favorit Don’t Walk Out That Door har en fantastisk dröjande och längtande känsla och underbar stämsång och växlande mellan olika röster. Den är dessutom skriven av Frida, Charlotte och Linda tillsammans.

I Just Don’t Have The Heart är en riktigt genuin countryballad som framförs med sällan skådad värme och närvaro speciellt när Charlotte klipper i med sin vers så känner man tårarna komma i ögonvrån.

Sammanfattningsvis en helt underbar skiva där speciellt Charlotte Centervall överaskar med ovanligt stark röst och fint gitarrspel. Frida Örhn har som alltid den kanske mest laddade och särpräglade rösten och underbara munspelsmoment. Linda Ström sjunger även hon underbart bra. Det är häftigt att de kan ha så individuella  röster som ändå smälter ihop så vackert och stämningsfullt. Kul att texterna medföljer.

Ser fram emot nästa skiva!

Kommentera

Cookies n beans spelar in

Den underbara country och bluegrassgruppen Cookies n Beans är i USA och spelar in ny musik till en ny skiva. Det ser jag fram emot att få höra!

Kommentera

Hi-fi djungeln

På äventyr i hi-fi djungeln. Det är verkligen inte lätt att hitta kvalitetsprodukter. För varje vettig produkt verkar det finnas minst 100 dåliga. Man kan inte gå på priser, inte på märken. Att köpa hi-fi utrustning är verkligen att köpa grisen i säcken.

Först ut var en Harmon Kardon HK980 förstärkare som jag verkligen är nöjd med. Ett fantastiskt ljud och en volymkontroll som verkligen passar mina gamla högtalare. Den ger fint ljud vid låg volym. Tyvärr minns inte förstärkaren vilken volym man satt så det är ingen gammal hederlig ratt utan en rätt plastig sak. Men ljudet är det viktiga, och det är perfekt.

CD-spelaren Harmon Kardon HD980 en stor besvikelse. Den fungerar helt enkelt inte. Nya fina skivor utan repor eller smuts går inte att spela. Visst, vissa skivor går att spela. Medan andra skivor kanske fungerar på vissa spår medan andra låtar blir förstörda av att ljudet bara klipps ibland. Värdelöst.

Däremot fungerar CD-spelaren Rotel RCD06 väldigt bra. Åtminstone vid en första anblick. Efter ett tags användande och genomspelning av alla mina skivor så har jag märkt att vissa skivor ger upphov till ett högfrekvent vinande ljud från själva spelaren. Så det måste alltså vara orsakat av mekaniska problem. Går till viss del att avhjälpa med något dämpande underlag som spelaren får stå på.

Testade en förstärkare från NAD som framhävs mycket av HiFi-klubben. Den var en stor besvikelse. Totalt värdelös volymkontroll. Antingen ingen volym eller vrålhögt. Kontrollen var rent schizofren. Dessutom plastig i framtoningen.

HiFi-klubbens andra märke Denon var däremot hyffsad. Även här en ganska överkänslig volymkontroll men något bättre än på NAD:en. Visst utrymme att reglera volymen till en behaglig nivå. Ratten kändes dessutom gedigen och rejäl och tack vare att den var mekanisk så minns förstärkaren volymen mellan lyssningstillfällen.

Det allra sämsta med att försöka köpa hifi-produkter är att dåliga egenskaper inte visar sig förren efter en tid som exemplet med CD-spelaren så att kolla på produkter i en affär och provlyssna ger egentligen inte speciellt mycket. Även professionella recensioner är  värdelösa eftersom de inte tycks använda en produkt mer än någon minut innan de sätter betyg.

Kommentera

Janis Joplin

Idag den 4 oktober för 40 år sedan dog den bästa sångerska som någonsin funnits nämligen Janis Joplin. Har lyssnat på alla hennes underbara skivor idag särskilt hennes båda första med Big Brother and the Holding Company men favoritlåten är nog Mercedes Benz. Tack Janis för dina underbara låtar!

Kommentera

Cookies ‘n’ Beans minikonsert i Linköping

Den 24 april så var Cookies ‘n’ Beans och spelade och signerade skivor på Skivlagret i Linköping. De spelade två låtar från nya skivan I don’t have the heart och Beg borrow and steal samt Leonard Cohens First we take Manhattan then we take Berlin och som avslutning Sin Wagon. Spelningen kändes verkligen avslappnad och intim, de spelade utomhus på trottoaren framför skivaffären och vi som lyssnade fick tränga ihop framför. De var verkligen  helt grymt bra, helt klart det bästa bandet jag har hört. Otroliga röster och fantastiskt gittarrspel och munspelande från Charlotte Centervall respektive Frida Öhrn. Verkligen kul att se dem ta i så mycket och både de och publiken verkade verkligen ha roligt.

Kommentera

Cookies ‘n’ Beans i Så ska det låta

Den underbara countrygruppen Cookies ‘n’ Beans var med i premiären av Så ska det låta i SVT. De var lika bra som alltid och bjöd på många av låtarna de framförde på konserten i somras och på deras första skiva. Den roligaste var nog tolkningen av You are my sunshine och även Jag trivs bäst i öppna landskap.

Imorgon kommer äntligen deras andra skiva – Beg borrow and steal!

Kommentera

Buddy Holly musikal i Jönköping

Var och såg Buddy Holly musikalen i Kinnarps arena i Jönköping den 13 mars. Det var den sista föreställningen av musikalen med Brolle i huvudrollen. Ett annat välkänt ansikte var Putte Nelsson mer känd från Så ska det låta som gjorde en riktigt fin insats. Han fick alla i publiken att skratta när han gjorde sin entré och sa “Så ska det låta – som jag brukar säga”. Fantastiskt att ensemblen bestod av folk som var så musikaliskt begåvade och samtidigt kunde spela lite teater.

Musikalen bestod av riktigt bra versioner av de gamla hitlåtarna som t ex That’ll be the day, Oh boy, Peggy Sue, Every day, It doesn’t matter anymore mfl. Tyvärr sjöng Brolle fel på en av mina personliga favoriter Maybe baby. I orginalet vill jag minnas att Buddy sjunger “You are the one that makes me glad every other one makes me sad”. Brolles version blev istället “You are the one that makes me glad. You are the one that makes me sad”. Glädjande nog så fick de med pianogunget på Rave on som det verkligen var tryck på. Ett härligt musikaliskt grepp var duetten mellan Brolle och tjejen som spelade Buddys fru av låten True love ways. Kul också med trummorna på Oh boy som lät lika härligt som på skivorna.

Annars så berättades historien om Buddy Holly i mellansekvenser med vanlig teater. Allt från Nashville till Norman Petty, frun, uppbrottet med Crickets och den ödesdigra sista turnen med flygturen fanns med. Kul också att Riche Valens (med La Bamba) och Big Bopper var med, som tillsammans med Buddy Holly och piloten omkom i Clear Lake i Iowa den 3 februari 1959. En duktig tjej sjöng med Putte på piano också.

Det var riktig show med en saxofonist som spelade bakom ryggen, en trummis som kastade upp trummpinnen och fångade den och en minst sagt galen kontrabas spelare som också var riktigt rolig. I pausen var det som en hockeymatch med vågen på läktarna och lite handklappning och liknande. Kul!

Avslutningsvis så var detta en helt underbar föreställning med härlig musik, många skratt och ett härligt ös!

Kommentera

Universum

Det slog mig att anledningen till att tiden inte skulle ha existerat innan big bang är ju så klart att om det nu inte fanns något så är ju frågan om tidens existens ointressant eftersom det inte fanns något som kunde ha påverkats av tiden. Omvänt så är ju materiens existens utan tid lika befängd eftersom utan tid så kan ju inget hänt inga objekt kan ha någon hastigheten tillvaron skulle ha varit komplett statisk.

Kommentera

Prestanda hos filsystem vid skrivning mitt i fil

Om man tankemässigt tänker sig ett filsystem som en länkad lista av sektorer på en hårddisk och tänker sig att man har en fil bestående av minst tre sådana sektorer och lägger till ny information till mitten på filen. Hur går detta till? Ett svar är naturligtvis att man allockerar en ny sektor och lägger mittensektorns nästpekare på den nya sektorn och den nya sektorns nästpekare på den sista sektorn och skriver den nya informationen i den nya sektorn.

För att utnyttja så mycket av diskens utrymme som möjligt så kan man kopiera så mycket som möjligt av den sista sektorn som möjligt till den nya sektorn. Det är här det blir problem. Om man har n sektorer före och efter den nya så blir det en väldig massa kopierande som är linjärt i n.

Det andra problemet är hur man skriver program som gör detta i userspace. Där har man ju inte tillgång till sektorer utan ser filen som en ström av bytes om man använder standard C och som en radda block i godtycklig storlek om man använder Unix. Detta bör ju vara ett allmänt problem? Är svaret minnesmappade filer månne?

Kommentera

Jerry Lee Lewis i Linköping

Fredagen den 2009-11-20 var jag och såg den store rock ‘n’ roll legenden Jerry Lee Lewis uppträda på Cloetta Center i Linköping. Det var en helt fantastisk konsert. Trots att Jerry Lee Lewis är över 70 år gammal och har varit med i många år så bjuder han på fantastiska svängiga rocklåtar som man verkligen njuter av. Två av mina favoritlåtar Whole lotta loving och Great balls of fire sjöng han som avsluting. Dessutom så framförde han Roll over Beethoven och en låt som jag tyvärr inte kan namnet på som var lite lugnare och lite bluesing i sitt format. Helt underbart. Pianospelet var på topp och en riktigt kul grej var när han körde som en konversation mellan sitt eget pianospel och de andra musikerna i bandet som svarade på gitarr. Rösten växte efter hand och fungerade bäst på de lite lugnare mer country-influerade låtarna.

Innan Jerry Lee Lewis kom upp på scenen så körde hans kompband bland annat den härliga Professor Longhair låter Rockin pneumonia and the boogie woogie flu. Hade varit riktigt kul att få höra Jerry Lee Lewis på piano till den låten.

Förutom den store legenden Jerry Lee Lewis så var kvällens andra stora behållning hans syster Linda Gail Lewis som även hon verkligen kunde spela piano. Hon la till och med upp ena benet på pianot. Hon körde flera härliga klassiker som Blue suede shoes och Lets have a party med ett härligt ös och glatt humör.

Dessutom så spelade The Refreshments och Eva Eastwood samt Nisse Hellberg som lite förband. Samt en märklig äldre man med akustisk gitarr som framförde bland annat Folsom prison blues på ett mycket trevligt sätt. Eva Eastwood sjöng en fin countyaktig låt och Nisse Hellbergs bidrag blev En doft av läder.

Det var en oförglömlig kväll med underbar musik och en legend som är en musikalisk länk tillbaka till rockens barndom i Memphis och Sun studios med Sam Phillips och de fantastiska artisterna som Johnny Cash och Elvis Presley när de spelade in musiken som senare blev The million dollar quartet. Han träffade säkert också legender som Buddy Holly och Richie Valens. Denna konsert kommer värma min själ och mitt hjärta under återstoden av mitt liv. Otroligt att ha fått uppleva detta!

Kommentera

Äldre inlägg »
Follow

Get every new post delivered to your Inbox.